Typer av diabetes

Typ 1-diabetes

Typ 1-diabetes är en så kallad autoimmun sjukdom, där kroppens eget immunförsvar angriper de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln. Forskarna vet mycket om vad som händer när kroppen angriper sig själv, men det är fortfarande osäkert vad det är som utlöser angreppet. Allt från virus och stress, till dricksvattnets pH-värde och tidpunkt för när komjölk introduceras i kosten har lanserats som möjliga förklaringar. Både ärftliga faktorer och omgivningsfaktorer är av betydelse för sjukdomens orsak och uppkomst. Man har ännu inte klarlagt vilka ärftliga faktorer som är aktuella. Detta gäller även omgivningsfaktorer.

Typ 1-diabetes inträder oftast före 35 års ålder, men det kan drabba personer ända upp till 70-årsåldern. Symptomen är stark törst, stora urinmängder, torra slemhinnor, viktförlust och huvudvärk, och de visar sig inte förrän kroppens kapacitet till att producera insulin har minskat med cirka 80 procent. Den fortsatt ökade insulinbristen förhindrar sockret från att släppas in från blodet, vilket gör så att cellerna ”svälter”. Socker från kolhydraterna i maten ackumuleras i blodet, samtidigt som levern också avger socker eftersom cellerna behöver energi. Resultatet blir att blodsockernivåerna stiger, och kroppen börjar förbränna fett – därav viktförlusten.

Typ 1-diabetes behandlas alltid med insulininjektioner via spruta, penna eller pump. Insulinbehovet varierar från dag till dag beroende på matintag, fysisk aktivitet och annan sjukdom. För att kunna anpassa insulindoserna över dygnet måste personer med diabetes därmed mäta sitt blodsocker med jämna mellanrum. 

Källor:
Ragnar Hanås: Type 1 diabetes. NKS-forlaget 2002.
Gunn Helene Arsky: Barn & diabetes. Cappelen 2006.

Typ 2-diabetes

Ärftliga faktorer är av betydelse för utvecklandet av typ 2-diabetes. Numera spelar även livsstilen en stor roll och då framför allt övervikt med felaktig kost och fysisk inaktivitet. Sjukdomen drabbar vanligen vuxna människor (och kallas därför i folkmun för åldersdiabetes), men på senare tid har alltfler ungdomar under 20 år utvecklat typ 2-diabetes.

Hos personer med typ 2-diabetes lider kroppen av en relativ insulinbrist, det vill säga att även om produktionen är normal eller t.o.m. förhöjd, är effekten ute i vävnaden nedsatt. Därmed måste bukspottkörteln öka sin produktion för att flytta sockret (glukosen) från blodet och in i cellerna. Med åren minskar bukspottskörtelns insulinproduktion och man får då verklig insulinbrist.

I och med att kroppen är bra på att kompensera för att insulinet inte fungerar som det ska, kan personer med typ 2-diabetes ofta gå med sjukdomen i flera år utan att få en diagnos. Symptom som trötthet, apati, huvudvärk, törst och rikliga urinmängder kan lätt bortförklaras för oss som lever hektiska liv.

Typ 2-diabetes behandlas, till att börja med, med omläggning av kost och motionsvanor för att minska eventuell övervikt och förbättra cellernas insulinkänslighet. Det kan också finnas behov av antidiabetika eller tablettbehandling, det vill säga läkemedel som på olika vis kan öka insulinproduktionen eller förbättra cellernas insulinkänslighet. En del personer med typ 2-diabetes måste även använda insulin.

Källor:
Gunn Helene Arsky: Liten ernæringslære. NKS-forlaget 2002.
Butler AE; Janson J; Bonner-Weir S; Ritzel R; Rizza RA; Butler PC: Beta-cell deficit and increased beta-cell apoptosis in humans with type 2 diabetes. Diabetes 2003; 52(1):102-10

Graviditetsdiabetes

Graviditet medför en rad fysiska och hormonella förändringar hos kvinnan. Det är normalt för gravida med ökande nivåer av hormonet insulin i blodet. Ökningen säkerställer att barnet får tillräckligt med näring under graviditeten.

Hos en del gravida kan bukspottkörteln ha problem med att öka insulinproduktionen, vilket medför att cellerna inte får in tillräckligt med glukos. Sockret stannar kvar i blodet och sköljs ut i urinen tillsammans med stora mängder vatten. Detta upptäcks ofta när den gravida kvinnan är på kontroll hos barnmorskan. Även om alla gravida kan drabbas är det oftast kvinnor som har diabetes i släkten, de som är över 30 år och de som är överviktiga som är mest utsatta.

Graviditetsdiabetes påverkar moderns kropp, och är dessutom inte bra för barnet. Barnet får sitt socker via navelsträngen, men det åtföljs inte av insulin från mamman. Barnet ökar sin insulinproduktion, och de ökade mängderna socker från mammans blod lagras i form av fett hos barnet. Därmed växer barnet mer än det ska, vilket ökar risken för komplikationer vid födseln.

Viktig behandling är att äta hälsosamt och motionera regelbundet . Överviktiga bör få hjälp med att minska sitt intag av kalorier och fett. Eftersom endast förändrad kosthållning inte räcker för att ändra blodsockervärdena kan det bli aktuellt att påbörja insulinbehandling.

Kvinnor som har haft graviditetsdiabetes utvecklar oftare än andra typ 2-diabetes senare i livet. Kontakta därför läkare vid ständig huvudvärk, rikliga urinmängder eller törst.

Källor:
Maresh M: Diabetes in pregnancy. Curr Opin Obstet Gynecol.  2001; 13(2):103-7.
Aberg AE; Jönsson EK; Eskilsson I; Landin-Olsson M; Frid AH: Predictive factors of developing diabetes mellitus in women with gestational diabetes. Acta Obstet Gynecol Scand.  2002; 81(1):11-6.

Komplikationer

Personer med diabetes har i dag ett helt annorlunda och positivare sjukdomsförlopp än för bara några år sedan, när sämre insulintyper och färre möjligheter till blodsockermätning stod i vägen för god blodsockerkontroll. Därmed har risken för många av de kända komplikationerna vid diabetes minskat.

Man delar ofta upp diabeteskomplikationer i två kategorier efter när de uppträder, det vill säga akuta och sendiabetiska komplikationer. De akuta komplikationerna högt och lågt blodsocker kan göra sig påminda i vardagen. Viktigt är att ha en god blodsockerkontroll för att minska risken för senkomplikationer.

HbA1c
Inom sjukvården mäts HbA1c som är ett sätt att uppskatta medelblodsockervärdet (förkortning för glykerat hemoglobin). Hos både friska personer och personer med diabetes binder glukos sig till hemoglobinet i de röda blodkropparna. Ju mer glukos som finns i blodet, desto mer binder sig till hemoglobinet. Nydiagnostiserade eller dåligt reglerade diabetespatienter har HbA1c-värden som ligger avsevärt högre än normalvärdet. Även väl reglerade patienter har oftast något förhöjda HbA1c-värden. Risken för sendiabetiska komplikationer ökar vid ett HbA1c-värde som överstiger 6.5%.

Mikrovaskulära komplikationer
Högt blodsocker under lång tid ökar risken för en rad komplikationer som ögonsjukdom (diabetesretinopati), njursvikt (diabetesnefropati) och nedsatt känsel i fötterna (diabetesneuropati). Bra HbA1c-värden talar för god blodsockerkontroll.

Makrovaskulära komplikationer
Mycket socker i blodet kan även påverka de större blodkärlens insidor negativt. Både typ 1- och typ 2-diabetes har samband med cirkulationssjukdomar som infarkt i hjärna och hjärta. För att förebygga hjärtsjukdomar hos personer med diabetes är det viktigt att kombinera god blodsockerkontroll med en fettsnål kost med mycket frukt och grönsaker och lite alkohol.

Källor:
Gunn Helene Arsky: Barn & diabetes. Cappelen 2006.
Stratton IM, Adler AI, Neil HAW, Matthews DR, Manley SE, Cull CA, Hadden D, Turner RC, Holman RR: Association of glycaemia with macrovascular and microvascular complications of type 2 diabetes (UKPDS 35): prospective observational study. BMJ 2000;321:405-412.